Har jag nåt stämplat i pannan?

Födelsedagar är inte riktigt mitt bord.

Rättare sagt; min egen födelsedag är inte en dag som jag uppskattar.

Ålderdom är inget ord som inger positiva känslor.

Medelålderskris vid tjugostrecket - där har ni mig.

Jag försöker ha gott mod och bara segla förbi, till synes oberörd. Låtsas som ingenting.

Ålder är ju bara en siffra, you know.

Australien var kick-ass för min ålderspanik - där var jag allt från 17 till 22 år gammal. Perfekt.

Läget här i Sverige är dock inte detsamma.

Här tar åldersnojan mig i ett fast grepp i håret och släpar mitt ansikte längs en lång grusgång.

Och avslutar med att spotta på mig.

Det är i alla fall så det känns när man får detta i brevlådan:
"Varsågod, gratis rynkcremé"

"Vänder sig till kvinnor 55+"

Jamen vänta, vill ni inte ha lite salt att gnugga in i såret när ni ändå håller på?