På jobbet är jag van att avsluta ärenden.
Knappaknappa - klart. Ringaringa - klart. Skrivaskriva - klart.
Chop chop chop hela dagen lång. Prestera.
Nu har jag ett special misson på en annan avdelning, utlånad till den mystiska delen av företaget.
Jag går igenom en fil. Den blir aldrig klar. Jag har jobbat med den i snart tre veckor. Samma fil.
Frustrationen över att INTE avsluta något kryper fram i form av primalskrik, kräkljud och kreativa svordomar.
The happy man Perry har gett mig två inspirerande föreläsningar angående skillnaden mellan prestation och prestation.
1. "Om någon precis har byggt klar en bro, så skulle du väl aldrig säga; bara
EN?
Du skulle väl se att människan byggt en BRO! Malin, du bygger en bro!"
2. "På din förra tjänst var det som om du, bildligt sett, satt i Ica-kassan och betade av kund för kund för kund. Men
häääär, är du mer som en professor som filosoferar över meningen med livet. Du kan tänka, tänka och tänka jäkligt länge, men när du väl kommer på det, så är det en riktig prestation!"
Joråserrusåatt, vad jag jobbar med?
Bygger en riktigt stor bro och söker meningen med livet.
I en bunt fakturor.
Frågor på det?