söndag 8 mars 2009

Berg att bestiga

Jag vandrar.
I duggregn, motvind och uppförsbacke.
Länge.
Envist.
En fot framför den andra.
Jag ska dit.

När den inre motivationen tryter, kan jag för ett ögonblick undra om det inte vore bättre att vända sig om och istället springa åt det håll vinden blåser?

Nej. Inte den här gången.

Det kommer vara värt det.

Jag har berg att bestiga.
kl.

4 kommentarer:

  1. Märy the houseowner9 mars 2009 kl. 16:22

    Tänk om du hade haft kvar spikskorna från Nya Zeeland..vad mycket lättare det hade gått då va? :)

    SvaraRadera
  2. Sara9 mars 2009 kl. 20:07

    Eller så kan man vända på det och se det som att det är mycket lättare att gå utan MIN spiksko i låret.

    SvaraRadera
  3. M9 mars 2009 kl. 20:35

    Ni har så rätt båda två. Kanske allra mest du Sara - men no pain, no gain.

    SvaraRadera
  4. Anonym26 mars 2009 kl. 15:43

    Om dina svårigheter kan övervinnas, varför bekymra dig?
    Om de inte kan övervinnas, varför bekymra dig?

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)