Tillfällig skäggväxt

Min chef är på besök,
vilket betyder möten, projekt och tretusen saker vi ska ta tag i.
NU. Helst igår.
Jag älskar det.
Det är så jäkla skönt att hon - för det är en hona -
är driven, effektiv och peppande.
Precis min stil.

I vilket fall, så diskuterade vi någon icke anställd hos oss.
"Jag tycker han grååååter för ALLT. Hela tiden är det bara klagomål.", säger chefen.
"Jaa", säger jag. "Det går inte att prata med honom. Jag ringer och vill ha ett snabbt svar så att jag kan lösa ett problem.. men han ska prata och prata och prata. Oerhört frustrerande. Jag tror jag är man och han är kvinna!"
Och chefen höll med.

Av själva farten, råkade jag bibehålla den där
"jag-tänker-som-en-man"-tanken.
Precis som en man svarade jag nämligen:
"Ja, absolut. Det fixar jag. Inga problem."
Trots att jag inte riktigt, kanske till och med inte alls,
visste vad hon pratade om.
Det kändes bara som det naturliga svaret.

Det lilla misstaget resulterar i att imorgon fredag,
umgås jag med jobbdatorn och försöker skyla över min inkompetens.

Note to self: Köp vin!